Jag är en mes

Grrr! Blir så sur på mig själv för att jag är en sån mes. Häromdagen började en flicka med downsyndrom gråta i bussen. Ingen frågade henne hur hon mådde eller försökte trösta henne. Nyss såg jag hur en man som supit sönder sin hjärna försökte ge köttbullar åt två mörkhyade kvinnor och deras barn och började fråga hur de försörjer sig. Och ingen gjorde något.

Inte jag heller.

Och detta fast mitt hjärta blir mörkt av sådana här situationer. Varför är jag en sån mes att jag inte går fram?!? Visar att jag bryr mig och kanskekanske kunde inspirera andra att också visa att de bryr sig?

Kan ge många svar på varför jag inte gör det, men tänker inte börja med några ursäkter. Ska jobba på att börja visa att jag på riktigt bryr mig istället. För det är sådan jag vill vara.