På min numera traditionsenliga tretimmars promenad om söndagarna brukar jag nästan alltid se något gulligt. Den här gången var det en liten kanske tvåårig kille som tränade cykling.
Kände att jag kunde relatera till det. Tror det kommer att vara rätt annorlunda att rulla i väg med Bianchin än vad det har varit att cykla hittills.
Vet inte riktigt om Mikko kommer att hjälpa mig lika mycket som den lilla tvååringens pappa gjorde dock. Han fick nämligen både skuffa fart (cykeln hade ett sådant där handtag ni vet, som man kan skuff på cykeln med) och styra. Den lilla killen förstod verkligen inte att han, HAN (!) var den som kunde bestämma åt vilket håll cykeln far. Och det var bara så gulligt. Den lilla människan bara satt där och förundrades över pappan som tog tag i styrstången och på så sätt kunde bestämma åt vilket håll cykeln styrde.
Pappan verkade dock lite mindre road än jag över denna härliga cykelträning.
Och som bonus en bild på den arma cykeln jag inte testat en enda gång ännu. (Och 3.5 ska jag freaking
tävla med den arma gula sötnosen! Kommer att bli fantastiskt!)
