Jag är en mes

Grrr! Blir så sur på mig själv för att jag är en sån mes. Häromdagen började en flicka med downsyndrom gråta i bussen. Ingen frågade henne hur hon mådde eller försökte trösta henne. Nyss såg jag hur en man som supit sönder sin hjärna försökte ge köttbullar åt två mörkhyade kvinnor och deras barn och började fråga hur de försörjer sig. Och ingen gjorde något.

Inte jag heller.

Och detta fast mitt hjärta blir mörkt av sådana här situationer. Varför är jag en sån mes att jag inte går fram?!? Visar att jag bryr mig och kanskekanske kunde inspirera andra att också visa att de bryr sig?

Kan ge många svar på varför jag inte gör det, men tänker inte börja med några ursäkter. Ska jobba på att börja visa att jag på riktigt bryr mig istället. För det är sådan jag vill vara.

Trygg spänning

På jobbet lanserades en produkt som på finska erbjöd kunderna "trygg spänning i livet". Eftersom det lät så banalt (i alla fall på svenska) skrev vi om det till något annat. 

Nu kommer jag ändå på mig själv med att söka lite trygg spänning i mitt liv genom att varje dag kolla upp fyra siffror - nämligen när solen går upp och när den går ned. Aj att de kan vara kiva att kolla hur mycket längre dagen är i dag än i går. Rekommenderar varmt lite sådan här trygg spänning till alla! Snart (eller nu ;) är det vår, hörni!

Hälsningar från Levi

Njöt alldeles förfärligt mycket av naturen, kylan och kompisarna. 

Hänt i veckan

Skrev ett blogginlägg här om dagen om hur trevligt jag tycker att det är att få kolla igenom Saras kläder när hon städar sin garderob. Hittar alltid en massa kiva. Sen bestämde sig telefonen för att inte publicera mitt inlägg och i protest har jag inte skrivit någonting på hela veckan. Men nu känner jag att det är dags.

Här en bild på en tröja jag ärvde av syster.

Fick göra två försök före jag fick den på mig. Inte så lätt alltså. Fast nästa dag gick det redan helt okej.

Sen var vi och kollade in Lux Helsinki med Mikko. Det ösregnade men var fint. Tyckte bäst om hjärtat på domkyrkans trappor. Det var mäktigt. Nu verkar man inte höra musiken som färgerna på hjärtat dansar i takt med, men det var cool. Gillade jättemycket faktiskt.

På onsdag handlade jag i Lippulaiva som ligger kanske typ 2 km från oss. Då jag hade 500 m kvar bestämde sig tygkassen där jag hade mina inköp för att gå sönder. Rrrritschhh sa det bara och allt ramlade ut genom botten. Fick bra armträning då jag bar hem alla mina grejer i famnen resten av vägen.

Och imorgon bär det av mot Levi. Har införskaffat hjälm och är fast besluten att jag ska lära mig åka med en sån på huvet. Om det blir helt för störigt och jag inte hör typ nånting alls får jag försöka ta bort öronskydden bara. Men som sagt, fast besluten att jag SKA lära mig. Tjingeling!