Nej hörni...

Jag inleder nyårsfirandet i dag och på Pataässä av alla ställen! Det här bådar bra!

Mobilblogg!

Har laddat ner appar som bara den i dag, nu också blogger. Är helt hooked på Wordfeud just nu, hoppas jag blir fast i bloggandet också så här mobilt, så kanske jag kommer mig för att skriva nånting lite oftare... Anyways, back to Wordfeud nu!

H. Nörden

Impressed!

Alltså den där sängen! Har inte ännu heller kommit över att den känns så ENORM jämfört med den tidigare, men det där med att erbjuda bra underlag för att sova, det kan den. Har gått omkring och varit lite imponerad hela dagen.

Visste det

Alltså så typiskt. Här sitter jag och väntar på vår säng som ska komma 19.49-21.49. Inga problem.

Jag har väntat sedan 18.30. Fattar inte det här. Varför blir jag liksom helt paralyserad för att någonting möjligen ska hända inom en timme och en kvart? Kunde på riktigt lika gärna ha gått på gym här före som jag planerat att stenhårt göra hela dagen. Men sini nej. Det går inte. För att ifall om att dom skulle komma. En timme och en kvart i förväg.

+++

I dag ger jag mig själv plus! Jag är SÅ nöjd! Har använt stavmixern två gånger rent av i dag! Och samlat Martha-poäng!
Till morgonmål blev det nämligen smoothie av lite sorgliga bananer och bär från frysen, jeei! Och nu på kvällen lagade vi batatsoppa som vi fick det sista av en öppnadcréme fraiche-burk att gå åt till. Gott var det också!

Alltså, det här med att laga mat och sånt på sådant man råkar ha hemma. Det är så OTROLIGT tillfredsställande tycker jag.

Såja

Blev visst en liten bloggpaus här. Så kan det gå. Händer så mycket bara att jag inte riktigt hinner skriva ned någonting.

Ikväll har jag hur som helst funderat lite på det där med att det är ganska skönt när man väl kommer till den där punkten i sitt liv att man kan acceptera att människor är olika. Det tar ju liksom sin tid att komma underfund med hurdana människor är. Och när man väl är klar med det tar det ytterligare tid att komma över det att man inte ska störa sig över att man är olika.

Jag menar innan man känner varandra lite bättre blir man ju bara störd över saker, som till exempel att jobbkompisen hispar över saker mycket mer än man själv eller att sambon är mer av en diskuterare före beslut kan fattas än man själv är. Men sen när man kommit liiite längre och fattar att det är så varje gång, sen är det bara att vänja sig och acceptera läget. Eller försöka mötas halvvägs. Men vilket man än gör av dessa två är det ganska befriande. För efter det kan man ju bara le åt det hela. Och då blir allt så mycket lättare. Rekommenderar, prova!