kom den. Ålderskrisen. Som jag väntat på i flera år nu. Känslan av att jag borde ha UPPNÅTT nånting nu. Vid 25 års ålder.
Och när jag låg där i sängen och inte kunde sova för att jag hade ångest kom jag på att det där nånting faktiskt var en helt specifik grej. Familj nämligen.
Jag önskar att jag hade någon/några att ta hand om, att göra allt för. Min familj att älska som en galning. Någon att dela allt med. Att se småttingar växa och min man bli äldre. Och allt annat en familj för med sig...
Som tur är har ålderskrisen gått över. Den varade inte längre än en sömnlös natt. Så nu är jag glad och nöjd igen. Men det där med familj är viktigt trots det.
No comments:
Post a Comment